Jag har aldrig i mitt liv varit så rädd som jag var idag.

Sprattlarn slutade andas.

Vi satt och ammade när hon satte i halsen, det har ju hänt förr, men inte så som nu, hon blev blå i ansiktet innan jag fick loss det.

När det väl lossnat och jag rätat henne upp igen efter att ha vänt henne upp och ned och "slagit" henne i ryggen så la hon av igen och blev blå ännu en gång. Hon åkte upp och ned igen, jag fick loss det.

Men jag har aldrig i mitt liv varit så rädd som jag var då.

Jag såg framför mig hur hon bara försvann för mig...

Jag börjar gråta bara vid tanken på vad som kunda ha hänt.

Vad gör jag om det händer henne något!?

Hon är ju min älskling, mitt liv, min underbaraste!

Nej, jag vill inte ens tänka tanken...

Älskade Sprattlarn, mitt hjärta, mitt liv..