Zilje, ja Zilje är min lilla dundröm!

Hon är som en liten boll av det mjukaste och gosigaste dun.

Snäll och go är hon, dotter till Vanja.

Zilje är alltså uppfödd av min mor.

Ni kan hitta min mor och hennes hundar och katter på hennes hemsida - www.flyingspirits.net.

Det är tyvärr såå svårt att fånga en Bedlington terriers charm och vackra utseende på kort, de ska alltid helst ses i verkligheten.

Först då får man ett hum om deras underbara personlighet och se hur söta de verkligen är.

En ulv i fårakläder är det så låt er inte luras av det lamm lika utseendet dock, detta är en terrier ända ut i tårna och de vet vad de vill haha.

Zilje tyckte min mage var utmärkt att luta sig mot efter bad, borst och föning. Hon var trött stackaren.

Japp, en prins det var han.

Min glädje, min sorg..

Han fick mig att känna oanad glädje, och tyvärr var han orsaken till oanad sorg oxå, inte för att han menade att vara det.

Oj, vad tårar jag gråtit..

Tack o lov så är det med glädjen jag minns honom, dock sörjer jag än..

Även Naím var en mattjuv av stora mått. =)

Naím betyder tydligen Lilleman förklarade uppfödaren för mig en gång, och Lilleman var oxå vad han kallades varannan gång haha detta trots att han var 70 cm i mankhöjd! Så någon liten hund var han inte.

Huvudstudie, när han varit ute och sprungit på en fotbollsplan någonstans i v. frölunda.

Oj vad han är saknad!

Han var så skön!

Han sjöng och gosade.

Låg alltid i sängen och med i soffan, hade inget emot att dela en påse med ostbågar med mig, helt utan att försöka stjäla för omväxlingsskull.

Han var annars expert på att stjäla mat!

På denna bilden är vi på utställning i Tånga Hed, varmt som attans var det, men Roxy verkade inte bry sig alls. =)

Det är en annan tjej som håller honom på bilden och jag har suddat ut henne lite för att fokus ska hamna på Roxy och inte på bakgrunden.

Dagen är så seeg.

Jag har visserligen ätit mat, diskat, sytt lite, badat mors hund och fönat henne, men ändå.. Kanske är det för att jag hunnit så mycket och klockan ändå inte är mer som det känns som om dagen är segast någonsin.

Zilje fick sig iaf ett bad och en genomgång av fönen och borsten, men idag var hon tovig.. Det brukar hon inte vara.

Imorgon är det Vanjas tur.

Det går ändå förvånansvärt bra att vara jätte höggravid och hänga över ett badkar och bada hund för att sedan stå vid trimbordet och föna och borsta.

Man kan tänka att jag borde ha ondare och att det borde vara jobbigare, men så farligt är det ändå inte, speciellt som det bara vart en liten Bedlington terrier, annat var det förr när jag stod med Roxy varenda söndag, hehe.

Ska slänga in några bilder på min lilla dundröm Zilje som jag stod med idag och min högt älskade och lika saknade Roxy, så ni får se dem!

Känner mig mer än trevlig idag så ni får en bild på Naím oxå, lika älskad och saknad som Roxy.. De kommer för alltid leva kvar i mitt hjärta och jag hoppas vi möts en vacker dag på de där oändliga ängarna!

Skriver ett inlägg till varje foto.