Japp, här kommer det efter bilder!

Dessa tycker jag är roliga att se, och jag kommer fota varje vecka tills jag är tillbaka där jag började (om jag någonsin kommer dit hehe ;) ).

 Detta är bara två dagar efter att Sprattlarn kommit.

Första natten spenderad hemma alltså. Man ser syster i sängen hehe, hon ligger och myser med lillan på morgonkvisten, jag var pigg som attans och var uppe och rände klockan 5 på morgonen när de snarkade vidare haha.

Och detta är två veckor efter förlossningen.

Nu är jag dock tröttare, och ingen syster är kvar.

Magen har gjort ett fint jobb tycker jag! =)

Utlovade ju lite bilder, så här kommer två inlägg med bilder! =)

Under graviditeten:

 13 veckor.

 25 veckor.

 38 veckor

Magen fanns där och den var stor i slutet även om det tog lång tid innan den visade sig.

Klockan 7 på morgonen på bf den 8 Juni vaknade jag till av att jag hade lätta värkar.

Trodde det bara var lureri som det var sist gång så jag fortsatte med mitt sovande så gott jag kunde.

Vid nio tiden dock så gick jag upp, då gick de inte att ignorera längre.

Gick upp, ringde min mor och Sophie.

Cindy ringde jag också.

Sophie kom ut med frukost och Camilla kom en sväng också, jag fick inte i mig så mycket.. Bara en smörgås.

Klockan ett hade jag en tid hos min Bm och jag och Sophie bestämde oss för att gå dit, vilket i vanliga fall tar ungefär 20 min. Nu tog det ca 25-30 min.

Min Bm gjorde det vanliga och allt såg lika bra ut som vanligt.

Hon kikade även efter i Fiffi, tappen var förkortad men inte mer.

Vi bestämde oss för att promenera hem också.

Hemma hos mor fick vi lite mat, dock fick jag inte i mig så mycket nu heller.

Väl hemma klämde jag i mig två Alvedon och lade mig i ett bad.

Badet varade i en och en halvtimme. Det var skönt!

När jag klev upp tycket Sophie att jag skulle ringa in till NÄL och kolla vad som gällde.

Det gjorde jag och hon jag talade med tyckte att jag skulle åka in.

Själv tyckte jag att det kändes tidigt, men Sophie tyckte att vi skulle lyssna på de på NÄL.

Jag som talar med NÄL efter badet.

Så vi gjorde i ordning det sista och kanske en timme efter samtalet så tog vi bb väskan och satte oss i bilen.

Det tar ca en och en halv timme in till NÄL härifrån.

Jag och Sophie i bilen på väg in.

Väl inne på NÄL så mötte syster Cindy upp på parkeringen och vi gick in tillsammans.

Jag fick sätta mig på huk när värkarna kom, men de gick lugnt att andas sig igenom dem.

Väl inne på förlossningen så mötte en jätte rar kvinna oss, hon tog CTG och kände efter hur öppen jag var. 2-3 cm.

Hon följde oss till ett vårdrum i väntan på att ett förlossningsrum skulle bli ledigt.

Tyvärr gick denna kvinna av sitt skift och det kom en ny bm.

Det skar sig direkt mellan oss, och nu i efterhand så önskar jag att någon av oss hade haft vett nog att byta ut den andre.

Jag kom mig iaf iväg till ett bad.

Låg där i ytterligare en och en halv timma minst.

Synd bara att vattnet inte räckte över hela magen.. Det tvingade mig att ligga på sidan i badet för att det skulle lindra smärtan mesta möjliga.

När värkarna började bli extremt jobbiga och jag ville ha ytterligare smärtlindring så gick jag upp.

Nu fick jag ett förlossningsrum.

Där fick jag lustgas. Lustgasen gav ett rus som bara en dålig fylla ger och smaken var sötsliskig, vilket jag i vanliga fall brukar gilla, men inte nu.

Lustgasen blev, om inte min vän, så iaf min kompis.

Den blev bättre och bättre ju längre tiden gick.

När lustgasen började bli lite otillräcklig så gjordes det en ny koll och jag var nu öppen ynka 5 cm.

Sög tag i lustgasen ett tag till. Efter ett tag kom en läkare in och satte epidural på mig då Bm vägrade ge mig spinalen som jag egentligen ville ha.

Nu i efterhand kan jag säga att epiduralen blev en nära vän och var guld värd.

Det var plågsamt innan epiduralen tog.

En sköterska kom in i rummet runt denna tid innan epiduralen tog och hon blev kallad ängel av mig när hon sa att den skulle hjälpa mer efter en liten stund.

Det hela är lite dimmigt för mig och ordningen är inte helt säker, men har för mig att de tog hål på mina hinnor här någonstans helt utan förvarning, det var skönt, det varma vattnet gav viss lindring mot smärtan, men jag tycker de kunde sagt till mig innan.

Det tog ett bra tag innan jag var öppen 9 cm och sista cm fick Bm hjälpa mig att öppna mig.

Det var jobbigt att skifta från att inte få göra något till att jag skulle krysta.

Det tog lång tid och krävdes många värkar, CTG;n som de satt i Sprattlarns huvud lossnade och de blev lite oroliga, satte bedövning i fiffi utan att säga något, tur att jag inte rörde mig då..

De tänkte klippa mig, men det blev tack o lov inte så.

Det krävdes säkert 10 krystvärkar, med 2-3 krystningar per värk innan lilla Sprattlarn kom ut och då kom hela hon på en gång.

Bm drog och slet i mig där nere när lillan skulle ut, jag trodde att jag bara skulle vara ett enda stort sår när allt var klart.

För fy vad ont det gjorde när hon slet så dant i mig.

När lillan var ute och moderkakan kontrollerades, vilket gav mig lite vila, så trodde jag verkligen att hela jag var sönder.

Men när Bm kontrollerade så hade jag fått en spricka som syddes med tre stygn och två små sprickor/bristningar till, varav en mot urinröret till, som det inte gjordes något åt.

Syster har sagt något om att alla var invändiga, vilket förklarar att det inte är såå farligt att kissa iaf.

Att alla smärtor skulle försvinna när bebis är ute är bara ren och skär lögn, det blir bara mindre smärta och en annan smärta självklart eftersom man inte har värkar längre, men man har helt klart ont!

Sprattlarn tog bröstet redan på förlossningen och det har fortsatt bra.

Det gör ont, men jag gissar att bröstet vänjer sig.

Klart det tar ett litet tag.

Jag fick iaf beröm för min andning av flera och det kändes ju såklart bra.

När lillan var ute så var jag mest lättad över att de värsta smärtorna var över mer än jag var lycklig över henne..

Det var först senare som jag tänkte över det lilla livet jag hade i mina armar.

Bm som jag fick körde tyvärr över mig väldigt mycket.

Vilket nog gjorde upplevelsen mycket värre.

Men jag säger nu att det blir inte fler om jag inte blir garanterad ett snitt.

Resten är bb historia tror jag.

Avslutningsvis så får ni två bilder till, en från förlossningen på mig och lillan och en från bb på bara lillan.

Ursäktar min snygga frisyr ;)

Skrev nyss klart min förlossningsberättelse, men den bara försvann igen...

Jag som äntligen var klar och som fått med det mesta.. och nu orkar jag bara inte skriva om allt..

Ledsen, men får ta det den imorgon om jag får tid och ork...

Nu ska jag byta på lillan och lägga henne till det andra bröstet.

Ja, så vart jag hemma nu igen.

Jag ska försöka få ihop en kortfattad förlossningsberättelse för de som är intresserade tänkte jag, vet att det är ett par =)

Men varnar nu för att om man är lite rädd så bör man undvika att läsa.

Jag hade iaf inte velat läsa min egna även om det kanske låter som ingenting i andras öron.

Skriver ett par olika inlägg för allt för att det inte ska bli för mycket att läsa.

Dessutom lägger jag in ett par kort! =)

Enjoy.  

Och bebis verkar vilja vara relativt punktlig.

Vi får se när hon kommer, men jag försvinner nog några dagar här nu.

Bara så ni vet!

Tjipp tjipp.

Ps, Fy fan vad ont jag har redan nu. vill inte tänka på hur ont det kommer göra sedan. Ds

Ja, precis.

Jag påbörjade ämnet tidigare idag.

Detta med att sakna magen.

Jag får ofta frågan nu "tror du du kommer sakna magen sedan? Jag vet att jag saknar min ibland".

Min undran då, hur kan man sakna något så otympligt?

Den är ju ivägen hela tiden...

Det går inte att sova normalt, utan man vaknar så fort man ska gör minsta lilla rörelse, man kan inte böja sig ner och plocka up något från golvet som man tappat utan att det är ett himla liv, stön, stånk och pust.

Man slår i magen i allt hela tiden.

Jag tror att den enda som kommer sakna magen är Spooky, för han tycker den är skön att ligga på när jag sitter framför datan, eller.. Iaf tills lillan börjar sparka på honom från insidan, då tröttnar även han och går iväg.

Så när mitt svar på frågan "Kommer du sakna magen sedan?" blir ett kort och gott "Nej" så kommer den självklara följdfrågan, "Men kommer du sakna sparkarna då? Det är ju såå mysigt" och återigen är svaret "Nej".

Ett par fötter i mina revben är inte mysigt... Det gör ONT!

Allt bökande är obehagligt, det sträcker, spänner och drar i hela magen plus att det gör ont, hur kan man sakna sånt!?

Sedan kliar det.. Fy vad det kliar.

När folk då tar upp att det var ju mysigt innan det blev så ont om plats för lillan, så står jag återigen oförstående.

Jag tycket det var jätte läskigt när hon sparkade och puttade där inne i början och rätt länge faktiskt, tankarna gick till en liten Alien som hade tagit över min kropp och skulle försöak ta sig ut genom min mage när den bara var stor nog. Jag hade hemska skräck tankar om detta länge.

Sedan vande man sig lite, för att bara ett par veckor senare tycka att det var obehagligt igen av andra, ovan nämnda, orsaker.

Sakna magen.. Ne, ne, inte jag inte!

Dock kommer det nog uppkomma en tomhetskänsla när lillan är ute. Magen som så länge varit så fylld kommer nog kännas rätt tom.

Och lös... Tar ju ett litet tag innan skinnet drar ihop sig, om någonsin.. =S

Och innan tarmar och allt hamnar på plats igen, livmodern nått sin normala storlek osv.

Tomt kommer det nog kännas, men saknad, nope!

Men i ärlighetens namn, vem vet, kanske kommer jag sakna det när lillan är ut iaf...

Vem vet, vem vet..?

Jag tror dock inte det.

Ja, jag har ju hela tiden varit lite inställd på den 6 Juni. Bf är ju inte förens den 8:e, men jag har gillat datumet den 6:e hehe.

Men inget händer..

Inte ett skit..

Iaf inte mer än sparkar på revbenen och isningar i Fiffi som gör riktigt ont, men det är ju inte att det är på G alls, utan bara lillans huvud som kör emot lite nerver.

Förstår inte, alla som pratar på att de kommer sakna magen, hur kan man sakna något så otympligt sedan? Äsch jag skriver ett nytt inlägg om det där när jag är lite mer inspirerad att skriva ner mina tankar.

Inatt har jag vaknat heela tiden, natten har varat i en evighet.

Sedan ringde min mobil, det var Tessan som undrade om jag hade någon el, japp det har jag, men deras gård var svart.

Inte långt efter det, när jag precis fått lite ro i kroppen igen, då bankar det på dörren. Det var min mor och jag gav upp och gick upp.

Hoppas jag blir trött tidigt ikväll nu istället då.

Sydde lite mer sängkläder till lillan igår, blir väl lite mer sånt ikväll igen gissar jag.

Dessutom ska jag organisera lite.. Fick en garderob till igår, det kan ju behövas nu när lillan kommer, så ska kika på hur jag ska organisera det oxå, om  jag orkar..

Får se hur mycket jag får gjort..