Ja, det fick ju tas ett kort när han ligger på min mage.

Så, såhär ser det ofta ut när jag sitter framför datan.. Ignorera hur ful jag är på kortet är ni rara och beundra den fina katten istället!

Spooky används i avel i min mors katteri bla.

Japp, här kommer ett par bilder på Prinsarna.

Spooky är vitfläcks Orientalen.

Link är röd och vit, men det syns ju inte på detta svartvita kortet.

Ja, precis.

Jag påbörjade ämnet tidigare idag.

Detta med att sakna magen.

Jag får ofta frågan nu "tror du du kommer sakna magen sedan? Jag vet att jag saknar min ibland".

Min undran då, hur kan man sakna något så otympligt?

Den är ju ivägen hela tiden...

Det går inte att sova normalt, utan man vaknar så fort man ska gör minsta lilla rörelse, man kan inte böja sig ner och plocka up något från golvet som man tappat utan att det är ett himla liv, stön, stånk och pust.

Man slår i magen i allt hela tiden.

Jag tror att den enda som kommer sakna magen är Spooky, för han tycker den är skön att ligga på när jag sitter framför datan, eller.. Iaf tills lillan börjar sparka på honom från insidan, då tröttnar även han och går iväg.

Så när mitt svar på frågan "Kommer du sakna magen sedan?" blir ett kort och gott "Nej" så kommer den självklara följdfrågan, "Men kommer du sakna sparkarna då? Det är ju såå mysigt" och återigen är svaret "Nej".

Ett par fötter i mina revben är inte mysigt... Det gör ONT!

Allt bökande är obehagligt, det sträcker, spänner och drar i hela magen plus att det gör ont, hur kan man sakna sånt!?

Sedan kliar det.. Fy vad det kliar.

När folk då tar upp att det var ju mysigt innan det blev så ont om plats för lillan, så står jag återigen oförstående.

Jag tycket det var jätte läskigt när hon sparkade och puttade där inne i början och rätt länge faktiskt, tankarna gick till en liten Alien som hade tagit över min kropp och skulle försöak ta sig ut genom min mage när den bara var stor nog. Jag hade hemska skräck tankar om detta länge.

Sedan vande man sig lite, för att bara ett par veckor senare tycka att det var obehagligt igen av andra, ovan nämnda, orsaker.

Sakna magen.. Ne, ne, inte jag inte!

Dock kommer det nog uppkomma en tomhetskänsla när lillan är ute. Magen som så länge varit så fylld kommer nog kännas rätt tom.

Och lös... Tar ju ett litet tag innan skinnet drar ihop sig, om någonsin.. =S

Och innan tarmar och allt hamnar på plats igen, livmodern nått sin normala storlek osv.

Tomt kommer det nog kännas, men saknad, nope!

Men i ärlighetens namn, vem vet, kanske kommer jag sakna det när lillan är ut iaf...

Vem vet, vem vet..?

Jag tror dock inte det.

Ja, jag har ju hela tiden varit lite inställd på den 6 Juni. Bf är ju inte förens den 8:e, men jag har gillat datumet den 6:e hehe.

Men inget händer..

Inte ett skit..

Iaf inte mer än sparkar på revbenen och isningar i Fiffi som gör riktigt ont, men det är ju inte att det är på G alls, utan bara lillans huvud som kör emot lite nerver.

Förstår inte, alla som pratar på att de kommer sakna magen, hur kan man sakna något så otympligt sedan? Äsch jag skriver ett nytt inlägg om det där när jag är lite mer inspirerad att skriva ner mina tankar.

Inatt har jag vaknat heela tiden, natten har varat i en evighet.

Sedan ringde min mobil, det var Tessan som undrade om jag hade någon el, japp det har jag, men deras gård var svart.

Inte långt efter det, när jag precis fått lite ro i kroppen igen, då bankar det på dörren. Det var min mor och jag gav upp och gick upp.

Hoppas jag blir trött tidigt ikväll nu istället då.

Sydde lite mer sängkläder till lillan igår, blir väl lite mer sånt ikväll igen gissar jag.

Dessutom ska jag organisera lite.. Fick en garderob till igår, det kan ju behövas nu när lillan kommer, så ska kika på hur jag ska organisera det oxå, om  jag orkar..

Får se hur mycket jag får gjort..