Imorgon, tidig, tidig morgon så är Sprattlarn två veckor.

Jag kan inte fatta att tiden gått så fort!

Och så långsamt..

Känns som om jag fick min älskling igår, sammtidigt som det känns om om jag alltid haft henne.

Om jag tycker tiden springer iväg nu, så vill jag inte veta hur jag kommer känna det om två år.

Jag älskar Sprattlarn mer och mer för varje dag som går, snart blir jag galen av det, det borde finnas en övre gräns för hur mycket man kan älska en annan människa.

Nej, jag ville bara skriva ett snabbt inlägg om hur fort tiden går och hur mycket man kan älska, nu ska jag snart krypa ner brevid älsklingoch se om hon vill äta lite innan vi sussar för natten!

Natti natt!