Ja, det kom ju några kommentarer under tiden jag hade värkar.

Så jag tänkte jag skulle dela med mig av ett par av dem.

"Det känns precis som en väldigt låång snopp som stöter emot hårt långt där uppe i mig." 

Jag som förklarar hur värkarna känns i bilen på väg in till förlossningen, ca 4 min mellan värkarna.

"Det är en jävla skillnad på att vilja och att behöva!"

Sagt om Epiduralen, efter att jag förklarat den att vara en mycket god vän.

"Minst hälften av smärtlindringen är det där!"

Sagt om rygg- och rumpmassagen jag fick av mina hjälpare, minst 20 ggr upprepades detta när jag var öppen ca 8-10 cm (?)

"Värsta smärtan jag varit med om i mitt liv!"

Sagt under sena värkarbetet om när de drog ut slangen ur min bröstkorg när min lunga gått sönder för ca 3 år sedan.

Blev själv chockad över att jag sa så mitt upp i all smärta.

Hoppar säkert in med fler vartefter jag minns mer hehe.

Klockan 7 på morgonen på bf den 8 Juni vaknade jag till av att jag hade lätta värkar.

Trodde det bara var lureri som det var sist gång så jag fortsatte med mitt sovande så gott jag kunde.

Vid nio tiden dock så gick jag upp, då gick de inte att ignorera längre.

Gick upp, ringde min mor och Sophie.

Cindy ringde jag också.

Sophie kom ut med frukost och Camilla kom en sväng också, jag fick inte i mig så mycket.. Bara en smörgås.

Klockan ett hade jag en tid hos min Bm och jag och Sophie bestämde oss för att gå dit, vilket i vanliga fall tar ungefär 20 min. Nu tog det ca 25-30 min.

Min Bm gjorde det vanliga och allt såg lika bra ut som vanligt.

Hon kikade även efter i Fiffi, tappen var förkortad men inte mer.

Vi bestämde oss för att promenera hem också.

Hemma hos mor fick vi lite mat, dock fick jag inte i mig så mycket nu heller.

Väl hemma klämde jag i mig två Alvedon och lade mig i ett bad.

Badet varade i en och en halvtimme. Det var skönt!

När jag klev upp tycket Sophie att jag skulle ringa in till NÄL och kolla vad som gällde.

Det gjorde jag och hon jag talade med tyckte att jag skulle åka in.

Själv tyckte jag att det kändes tidigt, men Sophie tyckte att vi skulle lyssna på de på NÄL.

Jag som talar med NÄL efter badet.

Så vi gjorde i ordning det sista och kanske en timme efter samtalet så tog vi bb väskan och satte oss i bilen.

Det tar ca en och en halv timme in till NÄL härifrån.

Jag och Sophie i bilen på väg in.

Väl inne på NÄL så mötte syster Cindy upp på parkeringen och vi gick in tillsammans.

Jag fick sätta mig på huk när värkarna kom, men de gick lugnt att andas sig igenom dem.

Väl inne på förlossningen så mötte en jätte rar kvinna oss, hon tog CTG och kände efter hur öppen jag var. 2-3 cm.

Hon följde oss till ett vårdrum i väntan på att ett förlossningsrum skulle bli ledigt.

Tyvärr gick denna kvinna av sitt skift och det kom en ny bm.

Det skar sig direkt mellan oss, och nu i efterhand så önskar jag att någon av oss hade haft vett nog att byta ut den andre.

Jag kom mig iaf iväg till ett bad.

Låg där i ytterligare en och en halv timma minst.

Synd bara att vattnet inte räckte över hela magen.. Det tvingade mig att ligga på sidan i badet för att det skulle lindra smärtan mesta möjliga.

När värkarna började bli extremt jobbiga och jag ville ha ytterligare smärtlindring så gick jag upp.

Nu fick jag ett förlossningsrum.

Där fick jag lustgas. Lustgasen gav ett rus som bara en dålig fylla ger och smaken var sötsliskig, vilket jag i vanliga fall brukar gilla, men inte nu.

Lustgasen blev, om inte min vän, så iaf min kompis.

Den blev bättre och bättre ju längre tiden gick.

När lustgasen började bli lite otillräcklig så gjordes det en ny koll och jag var nu öppen ynka 5 cm.

Sög tag i lustgasen ett tag till. Efter ett tag kom en läkare in och satte epidural på mig då Bm vägrade ge mig spinalen som jag egentligen ville ha.

Nu i efterhand kan jag säga att epiduralen blev en nära vän och var guld värd.

Det var plågsamt innan epiduralen tog.

En sköterska kom in i rummet runt denna tid innan epiduralen tog och hon blev kallad ängel av mig när hon sa att den skulle hjälpa mer efter en liten stund.

Det hela är lite dimmigt för mig och ordningen är inte helt säker, men har för mig att de tog hål på mina hinnor här någonstans helt utan förvarning, det var skönt, det varma vattnet gav viss lindring mot smärtan, men jag tycker de kunde sagt till mig innan.

Det tog ett bra tag innan jag var öppen 9 cm och sista cm fick Bm hjälpa mig att öppna mig.

Det var jobbigt att skifta från att inte få göra något till att jag skulle krysta.

Det tog lång tid och krävdes många värkar, CTG;n som de satt i Sprattlarns huvud lossnade och de blev lite oroliga, satte bedövning i fiffi utan att säga något, tur att jag inte rörde mig då..

De tänkte klippa mig, men det blev tack o lov inte så.

Det krävdes säkert 10 krystvärkar, med 2-3 krystningar per värk innan lilla Sprattlarn kom ut och då kom hela hon på en gång.

Bm drog och slet i mig där nere när lillan skulle ut, jag trodde att jag bara skulle vara ett enda stort sår när allt var klart.

För fy vad ont det gjorde när hon slet så dant i mig.

När lillan var ute och moderkakan kontrollerades, vilket gav mig lite vila, så trodde jag verkligen att hela jag var sönder.

Men när Bm kontrollerade så hade jag fått en spricka som syddes med tre stygn och två små sprickor/bristningar till, varav en mot urinröret till, som det inte gjordes något åt.

Syster har sagt något om att alla var invändiga, vilket förklarar att det inte är såå farligt att kissa iaf.

Att alla smärtor skulle försvinna när bebis är ute är bara ren och skär lögn, det blir bara mindre smärta och en annan smärta självklart eftersom man inte har värkar längre, men man har helt klart ont!

Sprattlarn tog bröstet redan på förlossningen och det har fortsatt bra.

Det gör ont, men jag gissar att bröstet vänjer sig.

Klart det tar ett litet tag.

Jag fick iaf beröm för min andning av flera och det kändes ju såklart bra.

När lillan var ute så var jag mest lättad över att de värsta smärtorna var över mer än jag var lycklig över henne..

Det var först senare som jag tänkte över det lilla livet jag hade i mina armar.

Bm som jag fick körde tyvärr över mig väldigt mycket.

Vilket nog gjorde upplevelsen mycket värre.

Men jag säger nu att det blir inte fler om jag inte blir garanterad ett snitt.

Resten är bb historia tror jag.

Avslutningsvis så får ni två bilder till, en från förlossningen på mig och lillan och en från bb på bara lillan.

Ursäktar min snygga frisyr ;)