Jag har aldrig i mitt liv varit så rädd som jag var idag.

Sprattlarn slutade andas.

Vi satt och ammade när hon satte i halsen, det har ju hänt förr, men inte så som nu, hon blev blå i ansiktet innan jag fick loss det.

När det väl lossnat och jag rätat henne upp igen efter att ha vänt henne upp och ned och "slagit" henne i ryggen så la hon av igen och blev blå ännu en gång. Hon åkte upp och ned igen, jag fick loss det.

Men jag har aldrig i mitt liv varit så rädd som jag var då.

Jag såg framför mig hur hon bara försvann för mig...

Jag börjar gråta bara vid tanken på vad som kunda ha hänt.

Vad gör jag om det händer henne något!?

Hon är ju min älskling, mitt liv, min underbaraste!

Nej, jag vill inte ens tänka tanken...

Älskade Sprattlarn, mitt hjärta, mitt liv..

 

Gubbfan

15 juni 2009 23:05

Om det kan vara någon tröst, så kommer den skräcken finnas kvar i 40 år minst. Vår första (född 1968) hade ovanan att i bland sluta andas när hon sov.
Förstår inte hur lätt vi sov som kunde vakna av att hennes andning upphörde. Men jag känner fortfarande skräcken och paniken när jag hör eller läser om om barn som sätter i halsen eller får andra andningsproblem.
Men prata med någon på BVC. De har erfarenhet och kan nog ge dig tips.
Men stackars dig. Den rädslan vill jag inte ens att min värsta fiende skall få uppleva.

Sköt om er
hälsar
Gubbfan

http://Gubbfan.bloggagratis.se

 

becka

16 juni 2009 11:25

Åh finaste du! Vad hemskt! jag fick rysningar. Men allt gick ju bra och inget ont kommer hända henne, jag lovar. Kram!

http://www.bollenarrund-becka.blogspot.com

 

inkybaby

16 juni 2009 16:02

hur beskriver du den kärlek du känner för henne??? Det är inte lätt eller hur!!
Att man kan älska någon så mycket, är helt fantastisgt...Du är en jätte bra mamma Joanne...du kommer att klara detta superbra...
Många kramar från Danio o mig...Puss på er

 

Jeanette

17 juni 2009 09:10

Fy vad jobbigt för dig! Tur att det gick bra tillslut. kram

 

Victoria

17 juni 2009 09:45

Usch va jobbigt! Tyvärr så får man leva med skräcken att det kan hända något med sina hjärtan, man hoppas ju att det aldrig vill hända dem något ont, men man vet ju aldrig... Hoppas allt går bra med er, och att det inte händer igen! Mycker söt flicka du fått :) Sköt om er.

http://Vatcha.webblogg.se

 

Bettan

17 juni 2009 13:43

Hej gumman .. de var inte allt för roligt .. hoppas de inte händer igen , jobbigt som fan :( förstår att du blev rädd hade jag också blivit .. men hoppas allt går bra annars :) kommer snart o hälsar på måste se den lilla sprattlarn :) hoppas allt e bra med dig också :) du får ha de bäst sålänge :D puss o kram bettan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ser att det finns de som fortfarande går in via denna blogg på min nya. Ville bara slå et slag för den nya bloggen och säga att adressen är super enkel. Det enda som skilljer den nya bloggens adress från denna är att man tar bort "agratis" fr...

Följ med mig. Ni som läser detta, ni som följer min blogg, jag ber er följa med mig till den nya. Jag har nämligen skaffat ny blogg. Orsaken? Orsaken är att denna inte går att designa om efter eget tycke och jag nu fått världens finaste bloggdesign ...

Ja nu är det väl dags för mig att svara. Ska börja med att säga att jag skapades när mina föräldrar var gifta och kära, hade det bra ställt och visste ungefär vad de ville med sina liv. Och nej, jag klagar inte på min uppväxt. Jag hade det bra och fi...

Jag tänker inte yppa min åsikt gällande förra inläggets fråga innan morgondagen. Men tänker dock påpeka att det står skapas inte växer upp. Bara för att man skapas i vissa förhållanden så innebär inte det att man växer upp under de förhållandena.   ...

Är det verkligen en garanti för en bra uppväxt är min fråga. Nå? Ni ska få höra vad jag fått höra, sedan vill jag ha svar! Det är över 60 unika besökare på min blogg varje dag och nu vill jag höra era svar!   Är det verkligen en garanti för en bra up...