Nu vart man inget fan av BVC heller.

Suck.

Blev så ledsen och arg när jag var där idag.

Tog såklart upp att hon satt i halsen och slutat andas då det hänt ett par ggr till efter senaste inlägget, (Dock inte idag ännu, peppar, peppar!) men hon bara viftade bort det och min oro som om det inte var något alls..

Vilket gjorde mig ledsen.

Men inte nog med det. Hon frågade mig upprepade ggr om det var något jag hade problem med eller funderade på, det enda jag undrade över var ju just att hon sätter i halsen och naveln.

Navel har hon tappat nu idag efter att jag varit på BVC.

Men hur som helst, trots att jag flera ggr sa att "Nej, inget mer jag funderar över" så återkom hon till ammningen..

Jag sa flera ggr att ammningen fungerar bra, men ändå skulle hon gnälla över det. Jag gjorde tydligen fel som lät henne äta och snutta när hon ville det och jag vet inte allt hon sa.. Att jag skulle låta det gå 3 timmar mellan matningarna osv.

Sprattlarn har ökat jätte fint i vikt och hon äter bra, vi trivs båda två med ammningen som det ser ut och jag försökte förklara det för henne, men fick inte prata riktigt.. Jag skulle mer eller mindre bara lyssna.

Så till slut vart jag såå arg!

Då sa jag bara att jag inte orkade mer och att jag skiter i vad hon säger och tog min lilla älskling och gick gråtandes därifrån.

Fattar inte varför det skulle vara något fel i hur vi gör.

Har ändå under dagen testat lite att göra som hon babblade om, och nej, det funkar bara inte.. Jag sprängs av all mjölk och Sprattlarn gråter massor och jag blir helt förstörd.

Det enda som jag tycker är jobbigt med ammningen är ju att det spänner så dant i brösten nu innan det reglerat sig bättre, men det hjälper ju inte mig att följa hennes råd..

 Äsch skit samma.. Blev bara ledsen och kommer i fortsättningen inte prata med henne om min ammning alls, utan bara låta henne väga skruttan och se över det som är viktigt för Älsklings hälsa, i övrigt vill jag inte ha råd om jag inte ber om dem, vilket jag kommer säga henne nästa gång vi ska träffas.

Vill säga ett STORT grattis till Camilla som idag fick sin flicka! =)

Ska bli roligt att få se henne sedan när de är hemma igen!

Och vill oxå passa på att skriva ett stort TACK till min syster Cindy för all hjälp och allt stöd dessa dagar.

På Fredag går hennes pappaledighet över och det är dags att lära sig klara sig själv.

Vill bara visa lite av min tacksamhet på detta viset, då det blir förevigat i text.

Nu ska jag gå och sova brevid min Älskling.

Natti natt!

Jag har aldrig i mitt liv varit så rädd som jag var idag.

Sprattlarn slutade andas.

Vi satt och ammade när hon satte i halsen, det har ju hänt förr, men inte så som nu, hon blev blå i ansiktet innan jag fick loss det.

När det väl lossnat och jag rätat henne upp igen efter att ha vänt henne upp och ned och "slagit" henne i ryggen så la hon av igen och blev blå ännu en gång. Hon åkte upp och ned igen, jag fick loss det.

Men jag har aldrig i mitt liv varit så rädd som jag var då.

Jag såg framför mig hur hon bara försvann för mig...

Jag börjar gråta bara vid tanken på vad som kunda ha hänt.

Vad gör jag om det händer henne något!?

Hon är ju min älskling, mitt liv, min underbaraste!

Nej, jag vill inte ens tänka tanken...

Älskade Sprattlarn, mitt hjärta, mitt liv..

Idag fick jag åka in till NÄL igen.

Helt i onödan visade det sig.

Fick så groteskt ont i min livmoder, det var värre än under förlossningen, under förlossningen fick man iaf en paus mellan värkarna, detta var som en enda jätte lång värk i över en timme.

Ringde BB och pratade lite, ringde jouren här i Lysekil som sa till oss att ringa ambulans.

Trodde att ambulansen skulle köra oss till jouren här hemma, men icke, det begav sig till NÄL.

Sprattlarn i sin sovpåse endast och jag i byxor och linne. Inga skor ingen tröja och ingen mössa eller sockar till lillan.

Väl inne så hade det släppt nästan helt och kom bara små, små värkar med långa mellanrum.

Älska Ipren säger jag bara!

Men tanten jag träffade på förlossningen var en riktigt otrevlig kärring.

Orkar inte ens berätta om det..

Tyvärr gjorde dagens äventyr att mina bröst är en mardröm och jag hoppas att morgondagen ska kunna hjälpa mig att bli aningen bättre i dem.

De på NÄL kom iaf fram till att vi gott kunde ta bussen hem därifrån, de vägrade skriva intyg så vi kunde få sjukresa hem..

Jag hade inte ens sockar på mig.. Ingen bilstol till Sprattlarn ingenting..

Fattar inte hur de tänker där inne.. Speciellt som det inte går några bussar direkt från NÄL och hem.

Tack gode gud för Laila, som styrde upp allt så vi fick kommit oss hem tryggt!

Lillan sov iaf toppen bra natten till idag (igår, då klockan är efter 00 nu hehe) Och jag hoppas hon gör det inatt med, jag är super trött.

Men hon var väldens snällaste och raraste i ambulansen in till, och på NÄL.

Inte ett ljud gav hon ifrån sig.

Sötaste flickan!

Igår kväll/natt ville lilan inte somna...

Hon sov lite innan vi skulle lägga oss, men de andra nätterna har hon bara ammats ett tag i samband med att vi lagt oss så har hon somnat igen och sovit som en stock i massor med timmar.

Men som sagt.. I natt ville hon inte.. Hon var otröstlig..

Inget hjälpte, jag var dödstrött och lillan bara skrek.

Vi skulle ju upp idag oxå för att hinna till NÄL i tid, så inatt blev det max två timmars sömn.

På återbesöket iaf!

Alla tester på Sprattlarn och undersökning gick bra, hon hade gått upp i vikt som hon ska osv.

Men gällande mina bröst och mängden mjölk då.

Hon tömde mina bröst fulldtändigt, vilket var såå sköönt.

Tills en timme senare när de var stenhårda igen..

Hon gav mig en lapp om att sälja mjölk hehe. Min syster gjorde det så jag vet ju att man kan och lite hur det funkar, men vi får se.

Hon på bb var iaf en ängel på alla sätt!

Hon gav mig rådet att tömma brösten någon gång per dag, och mjölka ur lite när det spänner som mest för att ta bort spänningen som sagt.

Och så vitkål då!

Hon gav mig info och ett papper om vitkålens underverk! 

Den ska tydligen ta ned svullnad och spändheten och även kunna ta ned produktionen en aning.

Så ja, nu sitter jag med vitkål över hela mina bröst, som ska bytas ut varannan timma i åtta timmar minst.

Dock är det j*ligt meckigt när lillan ska amma och sånt, för det räcker ju inte med varannan timme för den tjejen vad det verkar som iaf.

Jag är nu inne på andra omläggningen av brösten vilka ska bytas ut klockan 2 inatt, men jag är nog vaken till dess iaf, och efter dem är det en omgång kvar, så får jag se sedan hur det verkar under dagen imorgon, annars kanske jag kör en ny kur imorgon igen.

Håller en tumme för att detta funkar nu!

Sprattlarn är bedårande! JAg blir mer kär för varje dag som går.

=)

Det lilla livet!

Minst..

Ingen som har en bebis över, jag skulle behöva två!

Mjölken rann till inatt..

Detta medförde att mina bröst blev säkert fem ggr så stora som de vart innan.

Det och att det spänner som bara f*n i dem. De är som två stenar..

Sprattlarn lyckas inte tömma ens ett..

Ska på återbesök på bb på NÄL imorgon för PKU test och lite tjat, eftersom jag åkte hem tidigare.

Hoppas vid gudarna att hon har något knep på hur jag ska lösa detta, för det är inte trevligt.

Har suttit och mjölkat ur för hand hur länge som helst, bara för att upptäcka att fem min efter jag slutat så är bröstet hårt igen..

Har även testat ammningspump, men det går knappt.. Tar lika lång tid som att göra det för hand.

Det jag är rädd för är att pumpande och mjölkande ska öka produktionen ännu mer!! Men vet inte vad jag annars ska göra när det spänner så jag vill skära bort dem och Sprattlarn inte vill ha mer! =(

Hoppas på råd imorgon..

Ja, det kom ju några kommentarer under tiden jag hade värkar.

Så jag tänkte jag skulle dela med mig av ett par av dem.

"Det känns precis som en väldigt låång snopp som stöter emot hårt långt där uppe i mig." 

Jag som förklarar hur värkarna känns i bilen på väg in till förlossningen, ca 4 min mellan värkarna.

"Det är en jävla skillnad på att vilja och att behöva!"

Sagt om Epiduralen, efter att jag förklarat den att vara en mycket god vän.

"Minst hälften av smärtlindringen är det där!"

Sagt om rygg- och rumpmassagen jag fick av mina hjälpare, minst 20 ggr upprepades detta när jag var öppen ca 8-10 cm (?)

"Värsta smärtan jag varit med om i mitt liv!"

Sagt under sena värkarbetet om när de drog ut slangen ur min bröstkorg när min lunga gått sönder för ca 3 år sedan.

Blev själv chockad över att jag sa så mitt upp i all smärta.

Hoppar säkert in med fler vartefter jag minns mer hehe.

Klockan 7 på morgonen på bf den 8 Juni vaknade jag till av att jag hade lätta värkar.

Trodde det bara var lureri som det var sist gång så jag fortsatte med mitt sovande så gott jag kunde.

Vid nio tiden dock så gick jag upp, då gick de inte att ignorera längre.

Gick upp, ringde min mor och Sophie.

Cindy ringde jag också.

Sophie kom ut med frukost och Camilla kom en sväng också, jag fick inte i mig så mycket.. Bara en smörgås.

Klockan ett hade jag en tid hos min Bm och jag och Sophie bestämde oss för att gå dit, vilket i vanliga fall tar ungefär 20 min. Nu tog det ca 25-30 min.

Min Bm gjorde det vanliga och allt såg lika bra ut som vanligt.

Hon kikade även efter i Fiffi, tappen var förkortad men inte mer.

Vi bestämde oss för att promenera hem också.

Hemma hos mor fick vi lite mat, dock fick jag inte i mig så mycket nu heller.

Väl hemma klämde jag i mig två Alvedon och lade mig i ett bad.

Badet varade i en och en halvtimme. Det var skönt!

När jag klev upp tycket Sophie att jag skulle ringa in till NÄL och kolla vad som gällde.

Det gjorde jag och hon jag talade med tyckte att jag skulle åka in.

Själv tyckte jag att det kändes tidigt, men Sophie tyckte att vi skulle lyssna på de på NÄL.

Jag som talar med NÄL efter badet.

Så vi gjorde i ordning det sista och kanske en timme efter samtalet så tog vi bb väskan och satte oss i bilen.

Det tar ca en och en halv timme in till NÄL härifrån.

Jag och Sophie i bilen på väg in.

Väl inne på NÄL så mötte syster Cindy upp på parkeringen och vi gick in tillsammans.

Jag fick sätta mig på huk när värkarna kom, men de gick lugnt att andas sig igenom dem.

Väl inne på förlossningen så mötte en jätte rar kvinna oss, hon tog CTG och kände efter hur öppen jag var. 2-3 cm.

Hon följde oss till ett vårdrum i väntan på att ett förlossningsrum skulle bli ledigt.

Tyvärr gick denna kvinna av sitt skift och det kom en ny bm.

Det skar sig direkt mellan oss, och nu i efterhand så önskar jag att någon av oss hade haft vett nog att byta ut den andre.

Jag kom mig iaf iväg till ett bad.

Låg där i ytterligare en och en halv timma minst.

Synd bara att vattnet inte räckte över hela magen.. Det tvingade mig att ligga på sidan i badet för att det skulle lindra smärtan mesta möjliga.

När värkarna började bli extremt jobbiga och jag ville ha ytterligare smärtlindring så gick jag upp.

Nu fick jag ett förlossningsrum.

Där fick jag lustgas. Lustgasen gav ett rus som bara en dålig fylla ger och smaken var sötsliskig, vilket jag i vanliga fall brukar gilla, men inte nu.

Lustgasen blev, om inte min vän, så iaf min kompis.

Den blev bättre och bättre ju längre tiden gick.

När lustgasen började bli lite otillräcklig så gjordes det en ny koll och jag var nu öppen ynka 5 cm.

Sög tag i lustgasen ett tag till. Efter ett tag kom en läkare in och satte epidural på mig då Bm vägrade ge mig spinalen som jag egentligen ville ha.

Nu i efterhand kan jag säga att epiduralen blev en nära vän och var guld värd.

Det var plågsamt innan epiduralen tog.

En sköterska kom in i rummet runt denna tid innan epiduralen tog och hon blev kallad ängel av mig när hon sa att den skulle hjälpa mer efter en liten stund.

Det hela är lite dimmigt för mig och ordningen är inte helt säker, men har för mig att de tog hål på mina hinnor här någonstans helt utan förvarning, det var skönt, det varma vattnet gav viss lindring mot smärtan, men jag tycker de kunde sagt till mig innan.

Det tog ett bra tag innan jag var öppen 9 cm och sista cm fick Bm hjälpa mig att öppna mig.

Det var jobbigt att skifta från att inte få göra något till att jag skulle krysta.

Det tog lång tid och krävdes många värkar, CTG;n som de satt i Sprattlarns huvud lossnade och de blev lite oroliga, satte bedövning i fiffi utan att säga något, tur att jag inte rörde mig då..

De tänkte klippa mig, men det blev tack o lov inte så.

Det krävdes säkert 10 krystvärkar, med 2-3 krystningar per värk innan lilla Sprattlarn kom ut och då kom hela hon på en gång.

Bm drog och slet i mig där nere när lillan skulle ut, jag trodde att jag bara skulle vara ett enda stort sår när allt var klart.

För fy vad ont det gjorde när hon slet så dant i mig.

När lillan var ute och moderkakan kontrollerades, vilket gav mig lite vila, så trodde jag verkligen att hela jag var sönder.

Men när Bm kontrollerade så hade jag fått en spricka som syddes med tre stygn och två små sprickor/bristningar till, varav en mot urinröret till, som det inte gjordes något åt.

Syster har sagt något om att alla var invändiga, vilket förklarar att det inte är såå farligt att kissa iaf.

Att alla smärtor skulle försvinna när bebis är ute är bara ren och skär lögn, det blir bara mindre smärta och en annan smärta självklart eftersom man inte har värkar längre, men man har helt klart ont!

Sprattlarn tog bröstet redan på förlossningen och det har fortsatt bra.

Det gör ont, men jag gissar att bröstet vänjer sig.

Klart det tar ett litet tag.

Jag fick iaf beröm för min andning av flera och det kändes ju såklart bra.

När lillan var ute så var jag mest lättad över att de värsta smärtorna var över mer än jag var lycklig över henne..

Det var först senare som jag tänkte över det lilla livet jag hade i mina armar.

Bm som jag fick körde tyvärr över mig väldigt mycket.

Vilket nog gjorde upplevelsen mycket värre.

Men jag säger nu att det blir inte fler om jag inte blir garanterad ett snitt.

Resten är bb historia tror jag.

Avslutningsvis så får ni två bilder till, en från förlossningen på mig och lillan och en från bb på bara lillan.

Ursäktar min snygga frisyr ;)

Skrev nyss klart min förlossningsberättelse, men den bara försvann igen...

Jag som äntligen var klar och som fått med det mesta.. och nu orkar jag bara inte skriva om allt..

Ledsen, men får ta det den imorgon om jag får tid och ork...

Nu ska jag byta på lillan och lägga henne till det andra bröstet.