Måste bara berätta att min bror var över stolt över att Sprattlarn somnade så gott hos honom förut!

Skönt säger jag eftersom han tog henne och gick i väg en liten stund så jag kunde laga mat.

Bror och mor åt med mig, sedan tog de Sprattlarn med sig en liten stund till så jag kunde få duscha i lugn och ro då hon vaknat och var sådär grinig som hon är på kvällarna.

 Sprattlarn fick sig ett bad oxå förut och hennes gråt ikväll kändes mer överkomligt när jag inte kände mig smusig och klibbig.

Klibbiga blev vi visserligen av hennes gråt, men iaf lite fräschare känner man sig.

Jag har då fått hem en av mors kattungar.

Lilla Attila.

Och inatt var det inte roligt då det var massa morrande och fräsande...

Kattunge tyckte att Spooky var just precis spooky.

Men ikväll fick jag ett par bra bilder när kissunge och Sprattlarn sover på mig båda två hehe.

Ska slänga in en bild på det någon dag när jag får tummen ur, ork och lite tid över.

Men sålänge kan ni kika på kissungar på min mors hemsida!

Förhoppningsvis blir Spooky pappa åt en kull i min mors katteri inom väldigt kort hehe.

Sprattlarn har jobbiga kvällar numera.. Hon gråter och är otröstlig i närmare två timmar varje kväll..

Men, men, det går väl över så småningom det med knackar jag i trä för.

Nu blir det glass igen!!

Nu sover Sprattlarn och jag ska snart följa hennes exempel.

Ska bara äta upp min glass.

Nu är garderoben färdigrensad oxå, vilket jag påbörjade igår eller i förrgår. Dagarna flyter ihop.

Skönt.

Låångt över hälften av kläderna kan jag ju inte ha av olika anledningar.

Antingen är det för litet, eller så är det inte ammningsvänligt.

Jag kommer antagligen kunna avända det mesta igen om några månader, men det är ju onödigt att ha allt i en enda röra när det ändå inte används.

Natti natt från mig.

Just nu ligger hon i mitt knä och kikar, men hela vägen från stan har hon tjutit..

Till synes utan orsak.

Jag kan iaf inte hitta en.

Hon satte i halsen och fick inte luft på en lång stund tidigare oxå.

Lika läskigt varje gång.

Min mamma fick skaka loss det denna gång..

Dagen har varit växlande bra och skit..

Får se hur resterande kvällen och natten blir nu då..

Ska väl inte hoppas på för mycket.

Var på bvc idag och allt är bra med vikt och så iaf, skönt det.

Ett paket snabb nudlar med kycklingsmak

En stor kycklingfilé

Ett gäng boroccoli buketter

Några minimajs

Haricot verts

Casewnötter

En skvätt mjölk

Allt som behöver skäras skärs i mindre bitar.

Kycklingen i Woken först, släng sedan i allt utom mjölken och nudlarna.

Nudlarna kokas först enligt förpackningen, sedan läggs även de och mjölken i woken.

Färdigt!

Grönsakerna går ju såklart att variera efter smak, men jag som är kräsen använder dessa.

Haricot verts går bort ibland dock då jag inte är lika förtjust i dem.

Kommer med bild om en strax, när jag ätit klart!

Ikväll har inte bara lillan gråtit, utan även jag.

Honhade en vaken period som vanligt från ca 18 inget konstigt med det, lite kinkig men inte värre än att man kunde få henne lugn genom att bära på henne och bara mysa i allmänhet (dock bara inte stilla liggandes eller sittandes hehe).

Hon somnade gott när vi suttit och gungat en stund i datastolen undertiden som jag svarade på ett mail med ena handen och kramade på Sprattlarn med den andra.

Vid 20 sov hon jätte gott och jag tänkte "om det verkar för bra för att vara sant, så är det för bra för att vara sant" och gick in i sängen och skulle testa att lägga ner henne.

Tänkte att om hon nu vaknar så får jag bära på henne en stund till inte värre med det..

Men oj, vad värre det var...

Hon vaknade till igen som jag ändå hade väntat mig lite, men inte bara vaknade, i en och en halv timme gallskrek hon, och jag menar verkligen gallskrek.

Nappen dög inte, att man gick med henne hjälpte inte, att vyssja dög inte att sitta, ligga, stå med henne var inte värt besväret...

Hon grät och jag grät..

Ringde förtvivlat bort till mor bara för att jag behövde prata med någon, men upptäckte snart att det ändå inte gick för någon att höra vad den andre sa. Bara att hoppas att hon uppfattade att man sa hej då innan man la på..

Sprattlarn skrek, jag grät, men så blev det tyst.. I tre minuter, så svalde hon luft (vilket hon börjat göra jämt, fattar inte varför) vilket såklart satte igång gallskriken igen och mammas tårar sprutade lite till.

Men så!

Efter en och en halv timma ungefär så lade jag henne till bröstet (för hundra artonde gången visserligen) och vips, så slutade (?!?!) hon svälja luft och svalde bara mjölk!!

Blev tyst och lugn, låg med henne i säkert en halvtimma varav att hon slutade äta efter kanske 10 min, men allt för att hon skulle vara lugn. Snuttandet är inget problem i min värld, bara Sprattlarn är nöjd!

Och så det bästa av allt.

Hur mycket hon än skriker och hur förtvivlad jag än är och ledsen så är det såå värt det nu när hon väl sover och känns inte ens som om det var jobbigt när jag var uppe i det, även om jag vet att jag tyckte det var en mardröm för bara en stund sedan.

Nu är det fris och fröjd igen och jobbighetskänslan är som bortblåst.

Fattar det inte.

Dessutom är hon ju bara sötast när hon väl sover. =)

Nehe, nu ska jag laga mat, för jag har ju inte hunnit äta idag.

Garderoberna som jag påbörjade att rensa i förut får jag fortsätta med imorgon, för nu orkar jag inte. Kläderna som ligger i hela sovrummet får ligga kvar.

Skriver något mer inlägg sedan när jag äter kanske.

Spooky var ju till veterinären idag och sånt.

Har skaffat babyvakt så jag kan tvätta utan att behöva be om hjälp med lillan eller skicka iväg tvätten till någon annan.

Känns bra att veta att man klarar sig själv.

Känns j*ligt skönt till och med!

Berättade för en kompis att jag fått veta vem som är matchad nu nyss..

Blev en aning ledsen och arg på samma gång.

Hon frågade mig hur det känns och jag svarade ärligt att jag både vill och inte vill att han ska höra av sig.

Jag vill att han håller sig borta för att det känns som om jag har ensamrätt till Sprattlarn och jag vill inte dela henne med någon, känner mig inte redo för det.

Men vill att han hör av sig för hennes skull.

Skulle aldrig neka honom umgänge. Hennes väl går före mitt.

Jag kommer inte visa henne vad jag tycker och tänker när hon blir äldre om det kan ha fel inverkan på henne.

Fick som svar tillbaka att "du har ju inte skapat henne själv liksom".

Fy vad arg jag blev då!

Det enda killen bidrog med var en ynka spermie!

Hans beteende under hela graviditeten var svinaktigt värre och så står hon och dömmer MIG, för att jag inte känner mig redo att dela lillan med honom.

Min känsla kan jag ju inte ändra på, dock kan jag veta att den inte är rätt och välja att inte följa min känsla utan göra det som är rätt mot Sprattlarn.

Fattar inte hur hon inte kan ha minsta lilla förståelse för hur jag känner.

Hon har ändå varit med på hela resan mer eller mindre och själv svurit åt hans beteende gentemot mig.

Förstår då inte hur hon kan skriva så (och mycket mer som jag inte orkar skriva ner här)...

Jag tycker inte det är så konstigt om jag känner lite ensamrätt..

Jag gick ensam genom hela graviditeten (matchningen ville att jag skulle göra abort..), Jag hade inte med honom på förlossningen och det var inte i hans kropp som hon växte under 10 månader.

Är det då så konstigt att jag känner som jag gör!?

Det viktigaste är väl hur jag handlar, inte hur jag känner i detta läget.

Dessutom är det inte säkert att han vill ha med oss att göra iaf.

Han kan mycket väl ignorera hela våran existens likväl som han kanske ringer imorgon och vill träffas.

Världens mest oförutsägbara kille är han.

Är livrädd att hans oförutsägbarhet ska påverka lillan negativt i framtiden.

Han kan mycket väl få för sig att han kan komma och gå i hennes liv som han själv behagar, men man undrar ju hur Sprattlarn kommer må av det isf.

Men det är väl inte värt att spekulera över idag, det är ju ett par år kvar innan hon kommer hänga med så mycket att hon förstår.