Berättade för en kompis att jag fått veta vem som är matchad nu nyss..

Blev en aning ledsen och arg på samma gång.

Hon frågade mig hur det känns och jag svarade ärligt att jag både vill och inte vill att han ska höra av sig.

Jag vill att han håller sig borta för att det känns som om jag har ensamrätt till Sprattlarn och jag vill inte dela henne med någon, känner mig inte redo för det.

Men vill att han hör av sig för hennes skull.

Skulle aldrig neka honom umgänge. Hennes väl går före mitt.

Jag kommer inte visa henne vad jag tycker och tänker när hon blir äldre om det kan ha fel inverkan på henne.

Fick som svar tillbaka att "du har ju inte skapat henne själv liksom".

Fy vad arg jag blev då!

Det enda killen bidrog med var en ynka spermie!

Hans beteende under hela graviditeten var svinaktigt värre och så står hon och dömmer MIG, för att jag inte känner mig redo att dela lillan med honom.

Min känsla kan jag ju inte ändra på, dock kan jag veta att den inte är rätt och välja att inte följa min känsla utan göra det som är rätt mot Sprattlarn.

Fattar inte hur hon inte kan ha minsta lilla förståelse för hur jag känner.

Hon har ändå varit med på hela resan mer eller mindre och själv svurit åt hans beteende gentemot mig.

Förstår då inte hur hon kan skriva så (och mycket mer som jag inte orkar skriva ner här)...

Jag tycker inte det är så konstigt om jag känner lite ensamrätt..

Jag gick ensam genom hela graviditeten (matchningen ville att jag skulle göra abort..), Jag hade inte med honom på förlossningen och det var inte i hans kropp som hon växte under 10 månader.

Är det då så konstigt att jag känner som jag gör!?

Det viktigaste är väl hur jag handlar, inte hur jag känner i detta läget.

Dessutom är det inte säkert att han vill ha med oss att göra iaf.

Han kan mycket väl ignorera hela våran existens likväl som han kanske ringer imorgon och vill träffas.

Världens mest oförutsägbara kille är han.

Är livrädd att hans oförutsägbarhet ska påverka lillan negativt i framtiden.

Han kan mycket väl få för sig att han kan komma och gå i hennes liv som han själv behagar, men man undrar ju hur Sprattlarn kommer må av det isf.

Men det är väl inte värt att spekulera över idag, det är ju ett par år kvar innan hon kommer hänga med så mycket att hon förstår.

 

Gubbfan

1 juli 2009 10:52

Tittade bara förbi för att se hur det går för er.
Jag upptäcker att jag nog är JÄTTEGAMMAL. När jag var i din ålder (alltså i början av 1960-talet) hade det varit världens grej att kanske vara delorsak till ett nytt litet liv.
Vi gjorde ju allt för att hjälpa den av tjejerna i gänget som hade blivit gravid. Att föreslå abort var ju inte för en kille att tänka på. Det var helt tjejens ansvar att ta ett sådant jobbigt beslut. Killarnas uppgift var och är att stötta och hjälpa så gott man kan. Klart man tog ansvar för vad man hade gjort och för en ny liten underbar varelse.
Slå något riktigt hårt i skann på killen, så kanske han kvicknar till!
Jag blir bara f........d när jag läser om sådana egoister.
Men jag har nog blivit uråldrig som inte förstår, eller också är det att ju närmare gropen man själv kommer ju viktigare är allt som lever.

Sköt om er och akta den lilla för solen. Den är för stark nu.

http://Gubbfan.bloggagratis.se

 

Cristin

1 juli 2009 14:52

Verkligen dum komentar av din vän! speciellt om hon nu vart med under hela graviditeten och nu efter. Korkat!

Jag tycker personligen att man som kille bör ta sitt ansvar, finnas till hands och vara pappa fast man inte är tillsammans. Om man som kille verkligen inte vill sätta sig i den sitsen som pappa bör man verkligen säkerställa så någon form av skydd finns. Gör man inte det får man stå sitt kast!

Kan förstå dig att du inte vill dela med dig av sprattlarn till honom, det är ju trots allt du som sköter om henne och ställer upp för henne dygnets alla timmar! Hon är ju din!
Men ändå kloka ord om att du för hennes skull ska låta henne vara med sin pappa (om han nu vaknar och slutar upp med all denna idioti!)

 

Emelie

1 juli 2009 16:20

Jag förstår att du blir arg och att du tar åt dig,
visst man måste vara två för att kunna göra ett barn men sen då?
Du har gått igenom hela graviditeten själv och inte haft spermamannen vid din sida att dela glädjen eller dom jobbiga stunderna,
han stod inte vid din sida när du gick igenom värkarbetet och födde ut den lilla vackra flickan.
Jag förstår dig att du inte vill dela med dig av din dotter till en som ville att du skulle ta bort det lilla livet när det bara var en cellklump.

Som tur var är du ju vettig och ifall han mognar och bestämmer sig för att ta del av hennes liv så vet jag att du kommer låta honom göra det för hennes skull,
allt annat vore själviskt och väldigt omoget.
Om han inte vill så är det han som förlorar på det.
Din lilla tjej kommer alltid att ha dig och din kärlek och det räcker långt!

http://emeliegrahn.blogg.se

 

jag

4 juli 2009 20:47

tack för att du skriver att jag är en idiot, jag har vart med dig, men jag ser båda sidor. sluta ta åt dig allt som om jag dömmer dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag ser att det finns de som fortfarande går in via denna blogg på min nya. Ville bara slå et slag för den nya bloggen och säga att adressen är super enkel. Det enda som skilljer den nya bloggens adress från denna är att man tar bort "agratis" fr...

Följ med mig. Ni som läser detta, ni som följer min blogg, jag ber er följa med mig till den nya. Jag har nämligen skaffat ny blogg. Orsaken? Orsaken är att denna inte går att designa om efter eget tycke och jag nu fått världens finaste bloggdesign ...

Ja nu är det väl dags för mig att svara. Ska börja med att säga att jag skapades när mina föräldrar var gifta och kära, hade det bra ställt och visste ungefär vad de ville med sina liv. Och nej, jag klagar inte på min uppväxt. Jag hade det bra och fi...

Jag tänker inte yppa min åsikt gällande förra inläggets fråga innan morgondagen. Men tänker dock påpeka att det står skapas inte växer upp. Bara för att man skapas i vissa förhållanden så innebär inte det att man växer upp under de förhållandena.   ...

Är det verkligen en garanti för en bra uppväxt är min fråga. Nå? Ni ska få höra vad jag fått höra, sedan vill jag ha svar! Det är över 60 unika besökare på min blogg varje dag och nu vill jag höra era svar!   Är det verkligen en garanti för en bra up...